Jag

Specerilia Runtomkringkvist!

I min förtiåttonde årsring finns ett uppstannande och iakttagande av den verklighet som alltid har omgett mej.

Jag sitter stilla och glor ut från min innersta kärna där vissa alltid finns och andra vandrar in för en tid för att sedan hamna lite längre ut i min galax.

Det har varit ett märkligt år där jag bestämt att mina tankar och liv aldrig någonsin ska få fladdra iväg igen och ersättas av problem och ickeseende.

Ett slags bokslut för att fri kunna påbörja ett fantastiskt liv som jag har kvar, där jag har en lekfull kontroll, ett tillåtande och en energisk närvaro

i detta förunderliga föränderliga tillstånd som det innebär att leva.

Jag var tvungen att för en tid dra mej undan det sociala livet och mitt yrkesliv för att i tystnaden och opåverkan höra vad jag tänkte.

Det blev skrämmande tyst!

Tankarna rörde sig långsamt.

Segt.

Våga vänta, det kommer!

Det var som jag hade tryckt på kopiera och spara till mitt arkiv men filen var så stor att det tog lång tid innan det blev klart.

Då är det ju bara att vänta.

Inte klicka i onödan eller hetsa moderkortet.

Du kan ju ta en kopp kaffe under tiden!

Utan något större väsen var dokumenten färdigarkiverade och nu borde det vara en enkel match att starta kapitel två i Cecilias underbara resa.

Så var dock icke fallet.

Nu var det nödvändigt att förändra vissa invanda mönster och självklara beteenden.

Fortsättning följer..