Photoshop!

När man är sjuk kan man hålla på med photoshopövningar!!
Frrrruktansvärt kul!
Här är några bilder!

Nu är det inte färgglatt ute!

En bacill som jagt försökt köra på dörren håller sig kvar så jag får jobba hemifrån.
När jag tittade ut på min gräsmatta kunde man se älgspår ända fram till mitt köksfönster.
Fönstertittarälgen!!
Söt mule!!
Han pallade äpplen för några månader sen som han smaskade i sig.
Så här såg han ut då!
(Jag är så glad att jägarna inte skjutit honom. Vilket vansinne att skjuta djur!)
Bör nog tänka över mitt köttätande som inte är så frekvent förvisso
men vid närmare eftertanke alldeles förkastligt!

                                                           Älgen

Västervåla församlingshem!!

Otippat spelställe i Fagersta!!!

Trevligt som tusan med strålande mat och bar.
Ljudtekniker och alla saker på plats, bara att glida in
och njuta av det bra ljudet som vi fick spela med!
Har spelat in och ska nu efter bilkörningen tillbaks till Tuuuuna lägga mej och
lyssna lite på det jag spelade in.

Ingen älg men en harpalt som envisades med att vimsa framför bilen!!
Undrar vad som rörde sig i han hjärna, han hade verkligen en tom blick.
Bra med en stirrande hare på näthinnan när man ska sova!
Han sitter nog hemma med sina framtänder och en kopp te som han fått av frugan
och berättar om monstret han mötte mitt i natten!

Det var ett möte det!!

Jag

Specerilia Runtomkringkvist!

I min förtiåttonde årsring finns ett uppstannande och iakttagande av den verklighet som alltid har omgett mej.

Jag sitter stilla och glor ut från min innersta kärna där vissa alltid finns och andra vandrar in för en tid för att sedan hamna lite längre ut i min galax.

Det har varit ett märkligt år där jag bestämt att mina tankar och liv aldrig någonsin ska få fladdra iväg igen och ersättas av problem och ickeseende.

Ett slags bokslut för att fri kunna påbörja ett fantastiskt liv som jag har kvar, där jag har en lekfull kontroll, ett tillåtande och en energisk närvaro

i detta förunderliga föränderliga tillstånd som det innebär att leva.

Jag var tvungen att för en tid dra mej undan det sociala livet och mitt yrkesliv för att i tystnaden och opåverkan höra vad jag tänkte.

Det blev skrämmande tyst!

Tankarna rörde sig långsamt.

Segt.

Våga vänta, det kommer!

Det var som jag hade tryckt på kopiera och spara till mitt arkiv men filen var så stor att det tog lång tid innan det blev klart.

Då är det ju bara att vänta.

Inte klicka i onödan eller hetsa moderkortet.

Du kan ju ta en kopp kaffe under tiden!

Utan något större väsen var dokumenten färdigarkiverade och nu borde det vara en enkel match att starta kapitel två i Cecilias underbara resa.

Så var dock icke fallet.

Nu var det nödvändigt att förändra vissa invanda mönster och självklara beteenden.

Fortsättning följer..

En lerjunge i natten!

Abstrakt lera som man blir lagom orolig av har jag gjort i dag!
Den står nu alldeles själv i mörkret  på skolan och torkar i sin eländiga lilla
förvirrade nyskulpturerade form.
Sakta försvinner lervätskorna, färgen skiftar och lerans egen rigor mortis släntrar in i handlingen.
Vi ska mötas i morgon min abstrakta vän och jag och jag ska ta konsekvenserna
av mitt handlande!!

Det är inte lätt att bry sig om konsten!!!

Fridens liljor!!